1-2-3 på det fjärde ska det ske

 Jag badade igår för första gången på cirka tio år. Det är konstigt hur något man gjorde jättemycket som barn blir olustfyllt och läskigt när man blir vuxen. Att baddräkten inte sitter som ett smäck och att botten inte syns brukar i vanliga fall stoppa mig. Idag struntade jag helt i det och gick i på stenig botten. 1-2-3 på det fjärde ska det ske..brukade jag räkna som barn och sedan doppade jag mig oavsett temperatur på vattnet. Och igår räknade jag samma tyst för mig själv.

Vem är jag ens? Nästa vecka kanske jag kör bil utanför kommungränsen eller åker hiss upp och ner och ner och upp. Men nja, troligen inte. Det får vara någon måtta på modighterna.

Hur som, igår googlade jag iallafall efter en stilla sjö. När solen kommer längtar jag alltid efter att få vara nära vatten, det är sommarkänsla om något. Och bara 30 minuter härifrån hittade jag en plats jag inte hört talas om tidigare. Ett naturreservat med badplats, vandringsled, grillplats med mera. Viggeby heter det. Jag hade siktet inställt på jaktudden som låg två kilometers promenad från bilen. 

Så jag packade fikakorgen idag och så åkte vi dit tidigt. Jag ville ju inte riskera att det var fullt med folk där, då försvinner vitsen av ”stilla sjö”. 

Jag fick en så stor dos av sommar igår. Och ofta är det ju så att minnena måste man ofta se till att vara med och skapa. Se till att det händer. Planera in och bestämma.  

1-2-3 på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det och på sjätte smäller det.