Tänk om…allt går bra

Det har hänt något med mig. Som om någon skjutit en pil som innehåller motgift mot grubbleri och oro, och skjutit in tacksamhet och glädje.

Det finns så mycket man kan oroa sig för. Vuxna barn som numer tar egna beslut, som inte längre kan skyddas med silkesvantar längs vägen. En man som höjer upp bilen med en trasslig domkraft och ligger där en hel dag för att laga vår bil. Och så sig själv, för att köra bil på okänd mark, hypokondriska tillfällen och hissfärder.

Men så plötsligt…tänk om…allt faktiskt går bra? En sådan skön känsla. Ett lugn som infinner sig konstant. Nynnar på jullåtar, bakar en kaka och stryker en duk. Och barnen är fortsatt orädda och driftiga, mannen riskfylld och hissarna opålitliga. Men det gör ingenting, för tänk om…allt går bra.

Visst tänkte nog Pippi Långstrump lite så? Och Lotta på Bråkmakargatan? Och vilka hade de varit om de låtit rädslan styra? Inte två av Sveriges populäraste barnboksfigurer iallafall 😅

Hej hopp, önskar er en riktigt fin tisdag 🤍