Konsten att känna förnöjsamhet

Om du googlar på ordet förnöjsamhet så kommer detta upp;

”Förnöjsamhet innebär en inre känsla av att vara nöjd och belåten med sin lott, sitt liv och det man har, ofta präglat av anspråkslöshet. Det är en form av frid i vardagen, fri från ständig strävan efter mer materiellt, vilket ofta beskrivs som att finna glädje i det lilla och acceptera nuet”

Och idag när jag satte mig med kaffekoppen för första gången i solen på vår baksida så kom just det ordet upp, förnöjsam.

Det är en konst att känna det och jag har inte alltid varit där. Ordet ska dock inte blandas ihop med att inte ha mål eller planer för sig själv, hus och annat. För det har jag alltid.

Utan känslan att bara kunna sitta där med kaffekoppen och bara vara. I köket ligger fixa-listan synlig. Altantaket behöver bytas, staketet målas och uterummet städas. Men det gör mig ingenting just nu, just idag.

Jag går en slinga med hunden. En tussilago sticker upp bland de torra löven. Ett av löven har bildats till ett hjärta. Det är fortfarande lite kyligt i luften men solens strålar skvallrar om att våren är alldeles alldeles nära.

Jag har inte en enda tanke i framtiden utan tar upp mobilen och fotar allt fint jag ser. Glömmer allt runtomkring. Jag har förut skrivit om Eckhart Tolle. Han menar att nuet är den enda verklighet vi har. Det förflutna är minnen och framtiden är mentala konstruktioner.

Och jag tror att vi alla oftare då och då borde stanna upp. I nuet. I förnöjsamhet. Genom att inte tänka över sin eventuella brist på överflöd så föds tacksamhet. Och ut tacksamhet föds lycka och fortsatt god karma. Win-win-win.

Jag kanske städar uterummet imorgon. Målar staketet innan sommaren. Och köper nya vårskor i helgen. Men att då kunna stanna upp i virrvarret, med koppen och blundades mot solen, eller vid tussilagon i skogen. Den balansen tror jag är nyckeln till förnöjsamheten.