Kategori: Tankar & betraktelser

  • Hälsan är allt

    Så var dagen här som jag i min tanke varit så nervös över. Kompletterande mammografi. Som en tjock, tung blöt filt har den legat i bakhuvudet i två veckor nu, sedan det där brevet kom. Tänk om. 

    Så tidigt i morse gick jag in i O-huset. I folkmun kallat cancerhuset. Jag hatar det huset. Jag var där med min mamma när hon var som sjukast. På min LIA till vårdadministratör var jag med när en man fick ett tråkigt besked. Överallt sitter det sjuka människor. Till och med receptionisten hade inget hår och en scarf över. Jag vill bara därifrån. 

    Och så kom beskedet, jag är inte sjuk. Däremot en (ofarlig) cysta som de stack in en nål i så den försvann. Hej då, ses om ett år, sa sköterskan. Som om de här två veckornas oro aldrig hade hänt.

    Och på bussen ner till stan blir jag hypokondrisk. Tänk vad lätt det är att gå från frisk till sjuk. Finns det något annat jag behöver kolla upp? 

    Men så tänker jag på det där klippet jag såg från någon livscoach. Hur mår du idag på en skala 1-10 frågade han. Och jag tänkte just då kanske en åtta. Och nu ska du göra allt för att må sämre sa han. Och jag började genast tänka på små bekymmer..Stopp! Sa han. Regeln är att du får inte använda dina tankar. Och då tar det stopp. I nuet utan tankar kan du inte må sämre. Ens tankar kan förstöra så mycket, helt i onödan. 

    Jag skickade till mannen att jag shoppade nere på stan och då visste han att allt var som vanligt igen. Fast ändå inte helt som vanligt. För i oron föddes också en större tacksamhet över allt som är bra. Och att ta vara på det.

    Nu ska jag baka en fetaost-paj. Gamla jobbgänget ska träffas i en lokal här en bit bort ikväll så jag och en av de ska dit tidigare och pynta och duka. 

    Fridens liljor 🤍

  • Jag lever efter årstiderna

    Ledig dag. Jobbar hon aldrig tänker ni? 😅 Jodå, men mitt schema är uppbyggt så på mina helgveckor jobbar jag massor och helgfria veckor mycket mindre. Och den här veckan har jag bara tre jobbdagar.

    Tog upp dahliorna idag. Ska bli spännande att se var de bor nästa år ☺️

    Planterade sedan om flera blommor inomhus. Minns ni den här jag fick som en stickling på midsommar? Den trivs och behöver också en större kruka, ska kolla på loppis framöver.

    Jag har märkt att jag lever efter årstiderna. Det jag äter blir säsongsbetonat och nu vill jag göra äpplekakor, grytor med rotfrukter och så dricka te som jag egentligen inte tycker om så mycket. Idag gjorde jag de här äpplekakorna, såg liknande i flödet och ville sätta fart direkt.

    Jag boar också mer på hösten. Sorterar, rensar och organiserar.

    Jag går ju också all in för alla högtider förutom halloween, den ogillar jag bara. De flesta bestyr till jul brukar jag ha klart i november för december vill jag ha till vila, stillhet, eftertanke och bara vara med de jag tycker om. Liksom så som naturen går i träda gör jag likadant.

    Bild från förra året

    Den här bilden här nedan tog jag igår. Känner förväntan när jag ser den. Över husplaner, att pyssla, baka, vara ute på soliga höstdagar och roliga saker som ligger framför oss. Tacksamhet får jag också upp. Över ett jobb jag trivs med, vänner, familj och släkt.

    I helgen vill jag göra en utflykt, vi får se vad väder och tycke säger då. På söndagen är det en husvisning vi eventuellt ska gå på men magkänslan säger att vi inte kommer köpa det.

    En fortsatt fin dag önskar jag er 🍂🤎🍂

  • Ta ansvar, affektsmitta, healingmassage och en 20-åring!

    Häng med för här kommer ett långt inlägg!

    Idag är det födelsedag för vår yngste, 20 år! Vi firade i söndags, bara vi i familjen. Paket och tacos. 

    Idag har jag iallafall köpt bakelser så det blir  något lite extra idag med för att uppmärksamma dagen. 

    Båda sönerna hade köpt så fina paket till mig när jag fyllde. Av äldste sonen fick jag en Klimchi-kanna.

    Och dessa fina saker av den yngste. 

    När människor gör snälla saker, oavsett om det är mina barn eller inte så får jag alltid lite dåligt samvete när jag egentligen bara ska vara glad. Eller när jag ser en sorglig film kan jag må lite dåligt i flera dagar vid tanken på den. Eller om jag läser något hemskt i tidningen, det kan ta död på en glad dag. Eller om jag vet att någon mår dåligt eller utstrålar dålig och trött energi när vi möts. Det tar av mig med. 

    Tydligen kallas det för ”affektsmitta”. Att ta på sig energier av andras mående. Övertänka. Jag vill bli fri från det, det är så onödigt. Det hänger ihop lite med vad jag skrev på Instagram idag om offerkoftan. Att ta ansvar för sitt egna mående. Sluta skylla på omständigheterna och på andra.  Här finns det att läsa. Men nog om det för nu ☺️

    Jag var ju på healingmassage på morgonen.  Jag tänker att det också är ett sätt att ta ansvar för måendet. Jag har stela axlar och nacke och här hemma klagar jag ofta över värk. Jag trodde inte jag skulle vara så avslappnad som jag var men jag behövde det där. Hon sa dock att jag var väldigt stel och att min värk kändes ända upp i hennes händer, utan att jag nämnt det. Jag känner mig lättare i kropp och sinne och kommer absolut gå dit fler gånger. 

    På tal om ingenting så har köpt mig en hederlig tidning. Känns hemtrevligt på något vis. Ett steg till mindre scrollande som säkerligen bidrar till värken i axlarna.

    Och tv-tablån då. Den har jag ingen nytta av eftersom vi streamar allt. Men ändå, nostalgiskt. 

    Igår satt jag och tittade på ett hus på landet som ligger ute till försäljning. Och som en blixt slog det ner, att vi kan nog inte bo på landet. Min dröm från de senaste året slogs i spillror. Jag tittade på bilden på de gamla rören i källaren, slitna elkablar, försummade 2-glas fönster och trekammarbrunn. 

    Vi kommer inte klara av och vill inte ha problem. Vi vill fortfarande ha ett rätt så problemfritt boende. Vi har gjort den där resan redan med gamla hus. Vi är för gamla för det nu. Men de här husen är vad vi får på landet, inom vår budget och i det området vi vill bo. 

    Men åkermark, skog och milslånga vidder då? Jag längtar fortfarande. Men jag måste tänka klart, tänka bredare. Vara realistiskt, sålla bland kraven. Finns det något mittemellan?

    ”-Säg till när du bestämt dig” sa mannen som är van vid mina svängande beslut. Fortsättning följer.

    Igår var en vän här som fyllt jämnt. Jag gjorde en present i höstfärger.

    Och så fikade vi. Fikaträffar är ju bland det bästa jag vet ☺️

    Sprang ner till loppisen sen. Behöver inget mer förräns vi vet var vi ska bo. Men köpte en enkel plafond till sonens hall. 

    Såhär fin var hösten nere på station.

    Nehäj, nu ska jag fortsätta dagen. Kanske göra någon extra god middag till kvällen, vi får se. Jag ser att ni är ett gäng som tittar in här och det gör mig glad. Inte för ni säger något eller gör er till känna vilka ni är men det gör ingenting. Ni finns där.

    Ha en fin dag 🤍

  • Du är precis där du ska vara just nu

    Just nu är den där listan som alltid ligger på köksbordet rätt så lång. Men det gör ingenting, jag bockar av lite varje dag. Om tio dagar ska vårt hem fotograferas så det mesta på listan härrör dit.

    Det är de små sakerna som gör helheten. De där sakerna störs man vanligtvis inte av när man bor men inför en försäljning är det viktigt. Måla till lite skavda dörrfoder till exempel eller lägga nytt silikon runt köksbänken. Och så vidare. Badrummet har vi gjort klart men jag väntar lite med att inreda det helt färdigt tills allt annat stök är klart ☺️

    Igår var jag på planeringsdag med jobbet hela dagen. Lunchen intog vi på pizzerian här i Mantorp. Och det slog mig återigen hur glad och tacksam jag är att dels jobba på hemmaplan och dels för fina kollegor. Count your blessings.

    Boken jag tipsade om på Instagram får ligga framme, som en påminnelse om tankens kraft.

    Nu har jag en ledig helg men fokus då är ju helt på ena sonens flytt. Efter helgen tar vi tag i resten här hemma.

    Du är precis där du ska vara just nu brukar jag tänka. Lita på processen. Allt rer sig.

    En fin helg önskar jag er 💗

  • Tro, hopp & kärlek

    Detta inlägg är återpublicerat från min gamla blogg. Vill ha vissa inlägg samlade här så de inte försvinner. I dagarna är det dessutom åtta år sedan min mamma gick bort så detta blir till minne för henne.

    Jag bär alltid ett halsband med tro, hopp och kärlek. Jag har alltid så länge jag minns dragits till de symbolerna. Det har inte någon kristen betydelse för mig utan något att alltid ha med som grundtanke. Att tro på något, att hoppas och längta och så kärleken till de mina. Optimism. Grundfundamenten.

    För åtta år sedan gick min mamma bort. Hon fick ont i magen och sex veckor senare var hon borta. Cancer överallt.

    Inför planeringen av begravningen frågade prästen om hon var troende. Nej, sa vi. Sedan berättade vi om henne, att hon älskade fjärilar och hade ett helt rum där hon samlade änglar. ”Nog trodde hon på något mer än livet”, sa prästen då. 

    När jag letade bilder till min fotovägg så hittade jag det här kortet på henne taget för längre sen. Och förvånat såg jag att hon bär ett exakt likadant halsband som jag alltid bär. Den senaste tiden har jag tänkt lite extra på henne. På alla de år hon inte fick. 

    Idag gick mitt halsband upp. Berlockerna ramlade ur, hoppet, tron, hjärtat. Jag hittade alla utom hjärtat. Jag la dem i min väska och förbarmade mig att det hänt. När jag kom hem låg det i min tröja och där hade det legat kvar hela dagen, närmast  mitt eget hjärta. 

    Jag ser hjärtan överallt.  I skogen, på stenar, i kaffekoppen. Jag ser det som hälsningar från naturen, ett hopp, en tro, en kärlek. Kanske var det samma som mamma trodde på med sina fjärilar och änglar. Fjärilen som symboliserar den högsta formen av kärlek och ängeln med sin godhet. 

    Jag trär på alla berlocker igen på kedjan, en efter en. Mina tre grundfundament. 

  • När marken är över är sommaren slut

    På vår grannort är det i dagarna dags för Skänninge marken. Och så länge jag minns så har folk sagt att när den är över så är också sommaren slut.

    Idag är första dagen på väldigt länge som jag fryser. Långärmad och strumpor och stängd dörr. Så kanske stämmer devisen trots att sensommaren ofta också är fin.

    Min favoritårstid är för övrigt hösten. Läste någonstans att ens favorit är under de månader man föddes. I mitt fall stämmer det bra.

    Jag tycker också att tiden innan en ny årstid tar vid är den bästa. När man har allt framför sig. Jag kan längta efter promenader i fallna löv, klar luft och tända fönsterlampor.

    Men jag ska inte ta ner er som fortfarande är kvar i sommaren. Fortsätt njuta av här och nu för än är ju faktiskt inte marken över 😄

  • Drömmar är bränslet

    ”Lev i nuet” står det om lite varstans och absolut är det nog så viktigt. Men drömmar och mål är mitt bränsle. Ofta har jag dock så bråttom att jag glömmer att resan faktiskt är halva grejen.

    Just nu är ju ett nytt boende, ett hus drömmen och målet. Allt jag köper är i tanken till vårt kommande hus. När vi åker bil tittar jag på andras hus och tar in inspiration. Och allt jag gör här hemma är med baktanken att det ska bli fint till kommande försäljning. Allt jag tänker på är hus.

    Men vi är inte där än. Mitt i sommaren växer inte husen på träd. Och sen när det dyker upp ett så kan det vara flera som slåss om samma. Jag är otålig men påminner mig om att väntan är värd och att rätt tid kommer tids nog.

    Men målet är trots allt ändå spikrakt och övertygande fast kanske också lite diffust. Fortfarande grumligt angående var det ska ligga. Med fina vyer på landet eller centralare med en äldre villaträdgård full med gamla och fina växter? Det ska kännas helt rätt för det här är sista gången vi flyttar.

    Så länge andas jag i nuet och känner lugnet där vi är just nu. I mellanläge, utan brådska men med tålamod, tålamod.

  • Mitt föreviga lifegoal

    Jag stod framför spegeln i badrummet där i barndomens mexitegelvilla i Kimstad. Jag brukar ofta glömma saker som hänt för mer än tio år sedan men händelser, samtal och fragment fastnar alltid.

    Jag var runt nio år och mina föräldrar var i en skilsmässa. Jag minns att jag stod där och lovade mig själv att när jag blir vuxen ska jag aldrig skilja mig.

    I vuxen ålder förstod jag ju såklart att saker är inte alltid svart eller vitt och att omständigheter och ett sådant val inte alltid är ens eget. Men det där löftet har följt mig och alltid varit ett så kallat lifegoal för mig. Kärnfamilj och Svenssonliv har alltid varit prio ett och gått före karriär i alla lägen.

    Som tur var så träffade jag tidigt en man som hade precis samma mål. På hans underarm har han tatuerat in Semper fi för oss. Det är en förkortning av det latinska Semper Fideli, ett uttryck som i grunden kommer från den amerikanska marinkåren. I samband med familjen tolkas det som en vilja att alltid vara lojal, trogen och hängiven sin familj. 

    Visste ni att ett svan-par håller ihop livet ut, tills döden skiljer de åt? Det är något vackert med det tycker jag. Den senaste tiden har jag tänkt mycket på just svanar och sett mycket bilder på de där porslinssvanarna som var populära på nittiotalet. Och när jag får för mig något speciellt att göra eller köpa så måste det bli av. Idag gick jag på svanjakt på en loppis. Och där fanns det en som direkt fick följa med hem. Finful, jag vet.

    På samma loppis sprang jag plötsligt på den här och jag visste direkt att den skulle jag ha. I mitt barndomshem stod en sådan på furumöbeln i många, många år. Var den försvann med åren vet jag inte.

    Jag tyckte alltid att den påminde om farmor Elsa. Inte för att hon var någon bondmora utan det var något i ansiktet och så att hon var en stark arbetsam kvinna i mitt tycke.

    På loppisen fanns också en man till kvinnan.

    Det två tillsammans med svanen ska få en plats någonstans i vårt hems mittpunkt.

    Ett äldre par med rynkor, grå strån och värkande ben men med så många år av gemensamma skratt och tusentals minnen. Och så den där svanen. Tills döden skiljer de åt.

    Lifegoal.