Tack för allt Uno 💙

Vår lilla Uno blev sjuk häromdagen och inte bättre. Idag blev han ännu lite sämre och vi förstod att det bästa och mest värdiga för honom var att få somna in. I februari blev han 16 år och krämporna hade dessutom börjat visa sig så sakteligen. 

Han somnade stilla in med mannens och min hand tryggt omslutet om hans rygg. 

Så fruktansvärt ledsamt och så himla tomt blev det med ens. Inga tassar som slog mot golvet när vi kom hem, en ekande tom säng och orörda mat-och vattenskålar. 

Jag var också lite besviken över att jag egentligen inte fick vara hemma från jobbet och vara med under hans sista stund . ”Inte ett giltigt skäl”. Sådana är visst reglerna, fast att jag inte skulle haft energi att utföra ett bra jobb. Men det fanns inte en chans att jag inte skulle vara med och dessutom vem orkar jobba när man vet att ens bästa familjevän tar sina sista andetag? Nu löste det sig på ett sätt ändå men bitterheten och besvikelsen låg kvar hos mig som ett lite blött täcke över hela situationen. 

Ikväll ska jag iallafall samla ihop alla hans saker förutom kopplet och packa bort det. Gör för ont att se allt framme. Jag vet att beslutet var det bästa och att det inte fanns något annat val. Men han har funnits med hela barnens uppväxt och varit en del av familjen så tomheten är tung, så tung. 

Tack Uno för alla fina år 💔💙