Vi har haft några lååååångsamma dagar här hemma 😅 Visst gillar jag att inte ha något bestämt men det blir också långsamt. Speciellt när båda är hemma samtidigt för då tar jag mig för mindre av någon anledning, blir lite latare 🙂
Sverige-matchen såg vi såklart, letade efter ena sonen som var på plats men såg han inte 😅
Men idag var det äntligen en vanlig söndag så då blev det söndagsåkning. Målet var Omberg. Jag vet inte om jag någonsin varit där? Skolresan i trean kanske (alla treor i Östergötland åkte dit på skolresa förr, kanske nu med?) men jag har något minne av att jag var sjuk då.
Har man inte varit på Omberg så är det sannerligen rörigt med alla stigar, leder och vägar. Vi har gått 16000 steg idag när vi säkerligen hade behövt gå hälften och ändå sett allt fint. Men all rörelse är väl bra trots skoskav 😊
Det är så fint intill Vättern och vi har egentligen rätt så nära till så mycket fint som man blir lite hemmablind för och glömmer bort.
Hjässan är Ombergs högsta punkt och det var sista stoppet på Ombergsturen. Uppförsbacke såklart med tunga ben 🙄
Men vilken evinnerlig utsikt. Magisk! Så liten man ändå är på jorden när man ser allt det här.
Stannade till vid Nostalgiladan i Vadstena. Har aldrig hittat någonting där, det är en lite dyrare loppis med mer gammalt finare antikt. Blir nog inga fler besök där men tips för er som gillar sådant.
På vägen hem åkte vi sedan en omväg ända hem till någon i Borensberg och köpte regntunnor. Mobilerna hade extremt lite batteri men det räckte som tur var till kartan så vi hittade fram och till betalningen. Blev inga mer stopp på vägen sen. Så beroende man är nu för tiden av telefonen. Mitt bankkort, swishen, kartan, kontakterna, ja allt är ju där i.
Nu ska jag planera kommande vecka med massor roligheter blandat med även lite långsamhet. Balans mina vänner, balans.
Hej hopp! 💛
fyrtioplusbloggen.com 
Lämna en kommentar